Då var vi här igen...

  
 
Jaha kära vänner... Då var vi här igen... Dom två senaste månaderna har det gått utför. Med ansiktet. Från att inte ha haft en enda prick i fejset i ett halvår till att vakna och se dessa små rodnader igen. Fy fan i helvete vad hemskt! Jag har väntat ut det. Tänkt att det ska vända. Men nu igår gav jag upp, jag hörde av mej till hud och sa att jag ville börja med en till kur roa. Jag har tid på hud om en månad. Hos en annan läkare, som jag inte träffat förut. Men eftersom jag redan blivit beviljad roa en gång så tror jag inte att det skulle vara några problem. Och min förra läkare trodde att jag skulle behöva en kur till, eftersom jag hade så svårt att bli av med min akne, det tog så lång tid in i kuren innan det gav med sej. Sen sa hon att jag hade den svåra aknen, inte aknen med störst peoblem, utan att det satt på käklinjen och kinderna. Inget på pannan eller någon annan stans på kroppen. Så jag har varit inställd på en till kur. Självklart har jag hoppats att jag skulle slippa. Att jag skulle klara mej på en behandling. Men ja, jag har tänkt att jag skulle behöva äta den här sommaren också. 
 
Jag har alltid sagt att jag verkligen skulle göra samma sak igen, utan att tveka. Att jag skulle äta Roaccutan en gång till utan att det skulle göra mej något. Eftersom jag verkligen tyckte att det var värt det. Att hyn blev så mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om. Att jag knappt hade några symtom. Torrt hår och torra läppar, torr hud i slutet av behandlingen. Inget annat. Ont i ryggen ibland. Men det gav med sej såfort jag slutade behandla. Nästan direkt. Rodnaden i ansiktet kom sista månaden av behandlingen. Den försvann en månad efter avslutad kur. Rodnaden var det som störde mej mest. Men det kan jag ta, en gång till... Faktiskt.
 
Hur som helst, poängen jag ville komma fram till var att jag alltid sagt att jag utan att tveka skulle äta roa igen. Och ändå nu, när jag sitter i den här situationen så har jag velat fram och tillbaka. Just om jag ska höra av mej till hud eller inte. Om jag verkligen ska börja äta igen eller inte. Trots att jag sagt att jag skulle göra det utan att tveka. 
 
Anledningen till att jag tvekat nu är att jag har sämre ekonomi. Och det kostar ändå ett par tusen att göra det här. Jag ska löneförhandla snart, så den höjningen får väl helt enkelt gå till Roaccutan då, haha. Jag har oxå tvekat just för den röda hyn. Och för att det ändå är att behandla igen. Gå igenom alla stegen, söka vård. Förklara sej. Provtagningar, få behandlingen beprövad och godkänd. Men ja. Jag ska göra det! Själva behandlingen är jag inte rädd för. Och jag LÄNGTAR efter att få det torra håret igen som aldrig blir fett! Haha! Det var det bästa med hela behandlingen! Förutom att hyn blev felfri då...
 
Så nu får ni hålla tummarna för mej. För att jag blir beviljad det här och att jag klarar mej på en behandling till. Jag vet inte hur man kan göra annars? Om man kan äta roa varje halvår för att hålla det i schack. Som vissa äter Tetralysal. Troligtvis inte.
 
Ni är många som hittat hit nu. Jag har aldrig haft så många dagliga besökare tidigare. Är ni samma som återkommer eller är det nytt folk som hela tiden hittar hit? I vilket fall så hoppas jag att ni hittar något nyttigt i min blogg och att ni blir hjälpta på något sätt. Oavsett om det bara är svar på en fråga ni undrat över eller om det är för att få modet att våga söka hjälp.
 
Vi hörs väl mycket framöver nu då. När jag ska börja uppdatera över sommaren igen med bilder och framsteg, biverkningar och hur jag mår. 
 
Drar mej lite för det, samtidigt som jag faktiskt ser fram emot det!
 
Vi hörs!

Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback