Hm...

Nu har det hänt som jag funderade på lite i början... Frågan om jag skulle behandla mej eller inte... Med något så starkt och allvarligt som roaccutan. Jag tömde minneskortet på kameran och hittade en bild på mej tagen nu i veckan, för bara ett par dagar sen alltså. Jag tycker ju att jag är mycket bättre i hyn, vilket den här bilden bekräftade. Sådär ser jag även ut i skrivande stund...



Jag vet att min hy inte är perfekt, och det kommer den antagligen inte att bil heller. Men nog har man väl sett värre? Är jag verkligen så dålig att jag ska behandlas med roa? Attans att jag var tvungen att se detta då! Nu när jag väl bestämt mej och till och med hämtat ut medicinen... När min hy ser ut sådär ↑ har jag i vanliga fall tyckt att den varit riktigt illa. Senaste året har det varit ännu värre, som ni kan se på tidigare bilder. Men tänk så går det tillbaka av sej själv...?

Men inte skulle väl läkaren skrivit ut roa till mej om hon inte tyckte att jag behövde det? En hudspecialist borde veta bättre än så. Dessutom måste ännu en personal godkänna att läkemedlet skrivs ut. Två hudläkare var in till mej och granskade min hy innan dom sa att det var okej. Bilder togs, licenspapper skrevs... Inte skulle väl det gått igenom om jag inte behövde det? När det nu ska vara så svårt att få roa beviljat?

Om jag visste att jag klarar behandlingen med endast torra läppar och hårbotten så skulle jag inte tveka. Då skulle jag fortfarande genomgå behandlingen, just för att få ett stopp på det hela. Men det kan ju bli mycket värre. Både en rejäl uppblossning, ömma leder, näsblod, torra ögon, förhöjda levervärden och inget solande.

Attans...

Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback