Kur 2 - Läkarträff

Jaha. Då är det alltså dax igen för ännu en kur. Ännu en kur Roaccutan. Som jag inte trodde att jag skulle behöva äta igen, men som jag ändå var inställd på. Vintern har varit så otroligt bra! Helt felfri... Så kom våren... Jag tänkte att det kanske berodde på bristen av solljus. Solen gör ju hyn bättre. Så att det kanske var en helt naturlig "svacka" jag hamnade i. Jag tänkte vänta ut den svackan. Men egentligen, varför? Varför inte ta tag i elendet på en gång? Och ja, det var det jag bestämde mej för att göra. 
 
Det betyder alltså ännu en sommar där jag inte kan sola och bara njuta... För två somrar sen var jag nybliven mamma, med dom mammakilon som det medförde. Alltså tyckte jag inte att solen och "avklätt" var det allra bästa för mej just då. Så ska en ny bebis heller inte ligga i solen, därför höll vi oss i skuggan. Förra året åt jag Roa, och då skulle jag hålla mej borta från solen. Det här året hade jag tänkt njuta hela semestern! Sola och bada, leka med ungen ute på gården... Utan att behöva ha något att tänka på. Utan att behöva känna efter lite extra ifall solen bränner eller om det går bra. Som det var förra året. Men men... Det är ett värdsligt problem ändå...
 
Okej, så var blev sagt idag då? På min läkarträff med en helt ny hudläkare som jag inte träffat tidigare. Jag var lite nervös för att han kanske skulle tycka att Roa passar sej bättre på hösten/vintern då det inte är så soligt. Så som dom flesta läkarna verkar tänka. Eller att jag kanske inte hade tillräckliga besvär för att äta Roa en gång till. Men han var toppen! Han lyssnade och kikade på mej. Han tyckte att jag kunde ta ännu en kur, att många ändå behöver göra det. Att vissa ändå aldrig blir helt utläkta. Han sa att vissa behöver en tredje kur, men är det så så kan man troligtvis inte bli helt bra, utan att man istället bara dämpar besvären. Att ca 10% aldrig blir av med sina besvär. Att man nu längre inte kallar akne för "tonårsproblem" utan att det ofta kommer högre upp i åldrarna. När vi hade pratat ett tag så sa han att han kunde skriva ut Roa till mej igen, och att det då skulle bli min tredje kur. Vilket ju inte stämde... Andra kuren är det. När jag rättade honom på det såg han inte lika tveksam ut längre utan sa att det var självklart att jag skulle behandlas igen! Så så blir det. 
 
Ännu en gång fick jag alltså redovisa vad för preventivmedel jag har, vad jag har för sjukdomar i släkten, ifall jag någon gång varit deprimerad. Hur jag mådde under förra kuren. Och om jag vill ha fler barn. När jag svarat på allt det så gjorde jag ett graviditetstest och fick etiketter utskrivna till proverna som jag måste lämna. Dom tar jag som vanligt på jobbet och behöver inte krångla med några tider. Fasteprover. Vilket betyder att man inte får äta något 12 timmar innan provtagningen. Den här gången ville han även ha ett sockerprov, eftersom Roa tydligen kan utveckla diabetes. Det var nytt för mej. Men fick man diabetes så låg man i riskzonen och hade antagligen fått det ändå. Men okej, prov kan jag lämna och risken kan jag ta. Jag vet redan att jag inte är i de zonen och visst är det bra att dom är noga och kontrollerar. Förra gången behövde jag inte lämna ett grav-test heller. Utan hon litade på mej när jag sa att jag inte var gravid. Jag föredrar hans sätt. Att testa för att ändå kontrollera. Bättre att testa en gång för mycket... 
 
Såå nu... Nu ska jag ta proverna, och sen ska han skicka hem licensen till mej på måndag. Så är jag förhoppningsvis startklar här om någon vecka. Lagom till sommaren alltså. Lagom till sol och semester. Men det tar jag! Absolut! 
 
Jag hade inte så farliga biverkningar förra året ändå. Det tycker jag inte. Solen var lite starkare än vanligt. Men vi åkte ändå till Italien i 40 graders värme och gick i gassande sol hela dagarna. Min hud var precis som vanligt då. Så det är helt klart en chansning jag tar. Och läkaren sa dessutom att jag borde få samma biverkningar som sist, att kroppen borde reagera likadant nu. Och gör den det så är det då ingenting jag oroar mej över. Utom kanske ekonomin då... Det är ju dyrt. Och jag tror att mitt frikort har gått ut gällande medicinen. Blir att börja om från början i såfall.
 
Det är ett par som skrivit att ni också håller på med andra kuren. Kul! Eller kanske inte kul... Men kul att det är någon annan som hittat hit och att jag inte är ensam. Fast det hade gått bra att vara ensam också. Den här gången stör inte behandlingen mej. Det var inte jobbigt att söka hjälp och sitta och prata om min akne, som det var förra året. Den här gången ser jag fram emot behandlingen och tror verkligen på den!
 
Vi hörs igen när medicinen är hemma! Ha det så bra där ute i världen! :)

Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback