Jag
Jag tror inte att jag ens var tonåring när min hy började förändras. Från att gå från fin till ett helvete. Jag minns inte att jag tyckte att det var så jobbigt då. Jag var ung och jag brydde mej helt enkelt inte. Jag hade mina kompisar, jag hade pojkvänner, jag var inte "för" populär och jag var heller inte bortglömd. Jag var någonstans i mitten. Där det är bäst att vara.
I högstadiet tyckte jag att hyn var jobbig, såklart. Men ändå har jag inte haft så hemskt farlig hy. Inte hela ansiktet fullt av finnar. Ett par tre stycken som mest. Men såklart det är jobbigt det med! Även om det inte var så illa som man kan se på vissa så var jag ändå värst i min vännerkrets, vilket kändes hemskt. Jag hade en vän till som oxå hade problem. Men den vännen är fin idag. Kanske behandlats? Det vet jag inte...
I alla fall så har jag alltid varit nöjd med mitt liv. Jag har sportat (alla sporter som finns tror jag), jag har haft massor med vänner, jag har haft olika pojkvänner och även killar som varit intresserade när inte jag varit det. Så så hemsk kan jag inte vara ändå :) det gick bra för mej i skolan. Jag tog mej igenom gymnasiet med bra betyg. Inte bäst, men med bra betyg. Precis lagom. Jag tog mej in på högskolan på första sökningen. Jag tog mej igenom högskolan.
Mitt självförtroende är högt. Faktiskt :) Det dalar ibland. När jag råkar se mej i spegeln på fel dag tex. En av dom dagarna då hyn fuckat upp totalt... Då dalar det. Självklart är det första dagen på nytt jobb, dagen det är jobbintervju eller dagen det är någon fest som det händer! Det slår aldrig fel! Haha! Samma dag som hyn är som värst så är det även såklart massa aknereklam på tvn! Clerasil hit och Proaktiv dit. Så ska man få det slängt i ansiktet oxå över hur man "aabsooluut inte får se ut" om man vill att självaste Justin Bieber ska tycka att man är snygg...! Jag är för gammal för honom.
I alla fall så bestämde jag mej för längesen för att söka hjälp för hyn, men har inte kommit till skott. Dels så är det pinsamt att prata om det. Jag har tänkt att "om jag inte pratar om det så finns det inte".. Ja om det ändå vore så enkelt... I vintras ledsnade jag ur! Ringde vårdcentralen och gick dit! Fast besluten om att få en mirakelkur! Läkaren tyckte att jag skulle börja med en salva, Duac, och den skulle ge resultat direkt på mina "små" bekymmer... Jaja, värt ett försök. Försökte och blev inte bättre. Däremot blev jag snustorr och illröd. Såg ut som om jag vore solsvedd. Så nej, den antibiotikakrämen gillade jag inte! Gick på återbesök. Fick Tetracyklin utskrivet. Nästan lika bra som Tetralysal, men man blir inte ljuskänslig av det. Åt det ett par veckor och ifrågasatte sen behandlingen. Jag visste nämligen att Tetralysal är förstahandsalternativet. Det stod i min läkemedelsbok för 2012 som jag fick på jobbet (är sjuksköterska)! Det höll nästa läkare med om och ändrade ordinationen till Tetralysal. Jag skulle testa fram till sommaren och så skulle vi utvärdera då och eventuellt skicka en remiss till hud. Efter 1,5 månad kom jag till hud av en annan anledning och passade på att klaga på hyn. Läkaren sa att Roacgutan var ett alternativ som fanns kvar. OM jag var intresserad? Självklart var jag det! Mina akneproblem har blivit mycket värre sista året! Som ni kan se på mina bilder.. Och jag är gammal nu! 24 år! Då ska dessa problem vara borta! Läkaren skrev ut Roa och där är jag nu.... Dag 4.
Status dag 4:
Inget nytt...
